Jag har fått en hel del frågor runt vår annons för en ny ombudsman för Socialdemokraterna i Örebro kommun. Men det är ju jag ju.
Ja, just nu är det jag. Jag kommer sluta min anställning och lämna mina uppdrag till siste juli i år. Anledningen är att att vi flyttar till Dalarna. Vår familj växer och vi vill komma närmare en del av släkten i alla fall. Min fru är från Mora och det är dit vi flyttar under sommaren. Jag har fått ett nytt jobb på Socialdmeokraterna i Dalarna. Spännande!
Jag fick chansen att tacka vårt medlems- och föreningsmöte för en vecka sedan. Jag lägger det talet här nedan. Jag visade också ett bildspel. Det kan du också kolla på genom att klicka här: Download Tack_bildspel_webb Bilderna är alla tagna av mig utom ett par stycken på slutet som är tagna av Caroline Frankesjö och något av min pappa.
Kom ihåg att det talade ordet gäller, men detta var i alla fall mitt manus.
- - - -
När jag flyttade till Örebro 1998 så var tanken att det skulle bli en vistelse på ett år. Nu lämnar jag staden vid vadet efter 14 år.
När mamma och pappa lämnade av mig i en pluggad studentlägenhet på Granrisvägen 5K hade jag inga förväntningar alls. Först år senare berättade min pappa att mamma grät hela vägen hem till Åtvidaberg. Hur skulle pojken klara sig?
Jo, jag klarade mig skapligt. Jag hade bestämt mig för att släppa lös det där året i Örebro. Jag sa ja till allt. Vill du hänga med på finlandskryss med lärarsektionen i kåren? Ja, sa jag. Du och jag kanske skulle gå ned i hytten på tu man hand. Ja, sa jag. Du kanske ska jobba på kårhuspuben. Ja, jag. Du borde jobba för mig sa Janerik Gidlund. Ja, sa jag. Du borde skriva recensioner för Lösnummer och dagensskiva.com. Ja, sa jag.
Jag sa ja till det mesta. För det mesta hade jag hur kul som helst. Ett år kändes som en alldeles för kort tid att stanna i Örebro. Först 2001 frågade Åsa Westlund om jag inte skulle gå med i Socialdemokraterna. Ja, sa jag. Tur att en sosse frågade. ;-)
Och så blev jag en del av socialdemokratin. En liten pusselbit i ett av de finaste pussel jag fått vara med och lägga. Under de senaste 10 åren har jag fått flera av de finaste uppdrag man kan få av medborgare, medlemmar och föreningar. Jag har försökt bära förtroendet som det kan anstå en lång och gänglig östgöte. Ibland har jag lyckats bra, ibland mindre bra. Men även när det inte funkat som det varit tänkt har det funnits en förstående och hjälpande kraft i vår rörelse.
Jag har varit med om de svåraste stunder av vemod och sorg. Men vi har alltid stöttat varandra.
Men vi har också haft mycket kul. Alla dessa dörrknackningar. Öppna möten eller spännande samtal och problem vi tvingats lösa tillsammans.
Jag har lärt mig så mycket av er. Hos Socialdemokraterna i Örebro kommun har jag blivit en van dörrknackare. Jag har förstått vikten och betydelsen av människorna i rörelsen. Jag har lärt mig skriva och tala politiskt. Jag har fått chansen att pröva alla möjliga idéer.
Men efter 14 år i Örebro och 10 år med Socialdemokraterna i Örebro så kommer jag flytta på mig. Vi väntar vårt tredje barn. Vi har ingen närmare släkt i Örebro. Min fru är från Mora och där finns barnens mormor och morfar. Därför växte känslan fram av att vi skulle prova något nytt och flytta närmare till Dalarna och Mora. Jag har fått nya spännande uppgifter på partidistriktet i Dalarna från förste augusti. Och vi flyttar under sommaren.
Jag vill tacka er alla för den här tiden och för allt vi gjort och åstadkommit tillsammans. Jag hoppas att jag fått vara en liten del i arbetet med att skapa fler möjligheter för Örebro och örebroarna. Jag hoppas jag varit en del i arbetet att skapa ett modernt och relevant parti i Örebro.
Ibland känner jag mig gammal. Men då tänker jag alltid på Hemmingways "Den gamle och havet". När den gamle resonerar om sin ålder och att han är för gammal så säger han så här ungefär: "Jag må vara gammal, men jag kan en del tricks." Så är det med mig och vår rörelse vi är kanske äldst i gamet. Men vi kan tricksen.
Om ni tänker på mig någon gång efter att jag flyttat så önskar jag att ni tänker snällt. Jag hoppas att ni tänker att han var en av dem som försökte.
- - - -