« Lite uppmärksamhet lokalt | Main | Ständigt denna etanol »

maj 11, 2007

Comments

Björn Sundin

Intressant, klokt och tänkvärt. Så klart.
Undrar vad det är som händer när de där synsätten byts? Hur går det till i ditt fall, när du går från det "härdande" i egen uppväxt till "stödjande" när det gäller att uppfostra er dotter (för inte känns ditt sätt mot henne särskilt "härdande"). Motsvarande har jag också sett, även om skiftet skedde en generation tidigare (morfar klart härdande, mamma klart stödjande). Hmm. Vi löser det kanske inte här...

Peter Dahlgren

Ja, jag vet inte riktigt vilket synsätt jag har. Men jag har i alla fall blivit uppmärksam nu. Fast tänker jag efter är jag nog stödjande. Så skiftet har skett.

The comments to this entry are closed.