Tankar och texter

Drömmen om tillgänglighet

Grundskolan i Sverige ska ha tillgängliga lärmiljöer för alla elever. Det är ett bra mål. Men med dagens verklighet är det kanske mest en dröm.

Jag har som ämneslärare och klassföreståndare fått ökat ansvar och fler arbetsuppgifter runt extra anpassningar och särskilt stöd. Jag har dock inte fått resurser, befogenheter eller kompetensutveckling i samma utsträckning. Dessutom har vi fått tuffare krav för att eleverna ska nå ett godkänt betyg. Tröskeln till E är hög.

 

 

Ofta har den enskilde klassläraren och specialläraren ensamma ansvaret för extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram för enskilda elever. Skolverket och kommunerna ställer hårda krav. Nya blanketter, nya rutiner och nya undervisningsmetoder.

 

I en och samma grupp kan en lärare behöva ha fem olika genomgångar av ett moment. En elev behöver en kort genomgång. En elev behöver en lång genomgång. En elev behöver en skriftlig genomgång. En elev måste sitta enskilt med läraren och ha en enskild genomgång utan störande ljud. Sedan har lärare 20-25 elever till som behöver en genomgång.

 

Kartan är klar. Blanketter, rutiner och byråkrati. Funkar det i verkligheten? Jag läser Skolverkets rapport ”Tillgängliga lärmiljöer?” och inser att det finns stora brister. Problemen landar hos lärarna och eleverna. Båda har fått ett omöjligt uppdrag.

 

För det första pekar rapporten på att ansvaret för tillgänglighet och stöd i högre grad flyttats till första linjen i skolan: klassrummet. Men med ansvarsflytten verkar det inte ha följt med mer personal, befogenheter eller annan kompetens.

 

För det andra så har kommunerna nästan tvångsintegrerat elever med särskilda behov i stora klasser. Det betyder att elever med behov av extra anpassningar och särskilt stöd alltid ska gå i en standardklass i ett standardklassrum. Eleverna har integrerats men utan verktyg att klara klassrummet vilket gör att de istället exkluderas. Hindren i en standardklass kvarstår ju om läraren inte får de resurser som behövs för att klara arbetet.

 

Avslutningsvis pekar Skolverkets rapport på problemet med gruppernas storlek. Det uppstår tydliga målkonflikter när en klass består av 20-30 elever och fem till tio elever har behov av extra anpassningar och särskilt stöd i samma klassrum som alla andra med bara en lärare. Trots alla nya blanketter och rutiner kommer inte en ensam lärare kunna hantera dessa målkonflikter. Det värsta är  att det också kommer vara svårt för många elever. 

 

Idag har kartan för extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram väldigt lite att göra med verkligheten. Staten och skolans huvudmän borde tänka om. Kartan som alla ska följa funkar inte med dagens klassrum, storleken på klasserna eller de målkonflikter en lärare tvingas ta ställning till. Det drabbar lärarnas arbetsmiljö, men framförallt drabbar det många elever med särskilda behov.

 

Istället för integrering måste vi tänka inkludering. Skolan kan bedrivas på många olika sätt, särskilt för att stödja elever med funktionsvariationer eller andra behov. Istället för att hela tiden fokusera på betyget F eller E, borde skolan fokusera på trivsel och ett meningsfullt sammanhang. Istället för att alltid tro att det traditionella klassrummet löser alla problem, hitta nya former och grupper för undervisning.

 

Sluta undvika problemet i skolan

Idag skriver Jan Björklund om lärarna i DN. Han precis som väldigt många andra Riksdagspartier undviker helt arbetsmiljön för lärare. Istället lägger han vilt vid att det är för låga krav på lärarutbildningen, att lärarna inte bryr sig om sina ämnen och att de saknar kompetens.

De flesta lärare jag känner brinner för sitt ämne och de vill gärna utvecklas för sin skola, kollegor och elever. Men lågan och viljan dör i takt med en usel arbetsmiljö.

Istället för att kunna planera och utveckla sin undervisning drunknar ämneslärarna i administration. Det handlar om en uppsjö av checklistor som ska fyllas i och hållas 'levande', utvärderas och revideras. Det handlar om närvaro och frånvaro på varje enskild elev med daglig kontakt med föräldrar runt detta. Rapportering av omdömen, betyg och åtgärdsplaner. Ämneslärarna sköter om elevernas skåp, busskort, praktik och val till exempelvis gymnasiet. Ämneslärarna administrerar språkval, elevens val och en mängd andra val. Som lärare ska du också medla i konflikter, lösa konflikter och förebygga och beivra skadegörelse. Dessutom sköter du felanmälan och koll på elevernas datorer. Allt ska dessutom dokumenteras skriftligt och rapporteras till olika instanser. Är det inte Skolverket så är det en IT-avdelning. Rätt ofta grovstädar och möblerar lärarna klassrum också.

Istället för att kunna planera och utveckla sin undervisning möter ämneslärarna och eleverna ofta en fysisk arbetsmiljö som är dålig. Arbetsstolar från 1980-talet. Inga höj- och sänkbara bord. Undermålig ventilation. Temperaturer som ofta närmar sig 30 grader i överfulla klassrum. Avsaknad av förebyggande företagshälsovård är vardag.

Istället för att kunna planera och utveckla sin undervisning möter ämneslärarna en psykisk arbetsmiljö som knäcker dem. En lärare pressas av politiker, rektorer, elever och föräldrar. Betygen och de nationella proven står i fokus. Som grädde på moset jagar skolinspektionen enskilda lärare. Att hotas med anmälan och anmälan till skolinspektionen är vardag för lärare idag. Som om det inte räckte så har staten, facken och huvudmännen nu slagit sönder lärarnas sammanhållning genom ogenomtänkta lönereformer. Idag består en helt vanlig grundskola av fyra grupper av lärare. Det finns förstelärare med särskilt lönepåslag och uppdrag. Det finns behöriga andrelärare med särskilt lönepåslag utan särskilt uppdrag. Sedan finns det behöriga tredjelärare utan högre lön, men med samma uppdrag som andrelärarna. Det finns också obehöriga fjärdelärare. Det är ett recept på nedgång.

Så kära Jan Björklund, och andra politiker som vill reformera skolan, sluta undvika det riktiga problemet. Problemet stavas arbetsmiljö. Skit i fler betyg, strängare kontroll, hårdare krav, tuffare inspektioner, lönebildningsmabipulation och besparingar på lärares arbetsstolar. Inget av det där funkar. For real. Vi har prövat det i 20 år nu.

Att skapa en arbetsmiljö där lärarna trivs är nyckeln till en bättre skola. Tänk om någon mer än jag och mina kollegor kunde se det.

Det gnager hål på mig

Det finns många svåra saker med att vara lärare. En är att varje dag behöva ta okvädningsord, svordomar riktade till mig och kränkande begrepp riktade till mig.

En vanlig vecka innehåller oftast:
- du är så djävla dum i huvudet
- fitta
- gubbjävel
- din jävla fjolla
- idiot
- jävla galning

Kanske kan vi skoja bort det. Tonåringar. Ansträngt skratt.

Men så gnager det sakta hål på en. Att liksom vara värd dynga. Tarmludd.

Det är läskigt vad ord gör med en lärare.

De gör en illa.

Nästa vecka hoppas jag ha lite kraft till. För då får jag mig nog några ord igen.

Beastie Boys dyker upp

Mina barn växer och de verkar vilja upptäcka musik. Det är fantastiskt kul. Men vad som är ännu roligare är att inse hur mycket de gillar min gubbmusik. Att åka bil där alla barnen och pappan rappar med Beastie Boys är så väldans gott. Så nice. #dagensskiva

Deportees äger hösten 2015

Alltså. Jag har lyssnat någon månad och Deportees är centrum i musiken. För mig. Just nu. The Big Sleep är en känslig betraktelse över rädsla och förändring. Det finns några saker jag är rädd för. En är att dö ensam i sömnen. Deportees äger hösten 2015. #dagensskiva

Inte en trollkarl. Inte rättighetsservice.

Jag läser den här gamla texten. Men den är lika aktuell nu. Särskilt som jag jobbar som lärare nu. Det gjorde jag inte när den skrevs.

Lena Andersson fångar något. Lite kyligt, men rätt bestämt.

"Klasstorlekar, resurser och lärarnas status är underordnade storheter så länge uppfattningen odlas i samhället att kunnande, insikt och vetande är att lämna in sig själv på rättighetsservice och komma ut några år senare med allting på plats, oavsett vad man haft för sig under tiden."

Mer om Edmodo

Försöker fördjupa mig i Edmodo. Får vägledning av vänliga kollegor.

Jag vill verkligen bryta klassrummets väggar. Ett digitalt klassrum är rätt smart som komplement.

Inspirationsdag i Mora kommun

Idag deltar jag i en inspirationsdag för pedagoger i Mora kommun. Huvudfokus är digitalisering och en förändrad lärarroll.

Grymt bra att en kommun satsar på en sådan dag för lärarna.

Ännu bättre är att alla seminarier faktiskt genomförs av lärare i den egna organisationen. DIY. Det stärker kollegialt lärande och vår egen organisation.

Själv ska jag lära mig mer om Inprint och hur jag kan lära mig att använda bilder ännu bättre i undervisningen.

Absurda prylar

Jag har ju snart jobbat ett år i skolan, efter att ha varit borta mer än 10 år. Rätt ofta möter jag rätt intressanta och ibland också absurda saker.

Låt mig inte dividera om de nationella provens vara eller icke vara. Men låt mig ta en lite byråkratisk finess med dem.

De nationella proven har inte drivits fram av kommuner och lärare. Utan här har vi en ivrig riksdag och ett intresserat Skolverk att tacka för denna kontrollapparat. OK.

Vill ni veta vem som pröjsar för proven. Alltså tryckkostnader och så? Jo, det gör vi skolor. Så det tas pengar från skolbudgeten för att kunna betala för proven. Prov som vi tvingas genomföra (med allt vad det innebär lärartid, bedömning, stress, planering, genomförande, administration) som vi sedan måste betala för. Herre min skapare.

Så här ser prislistan ut (för varje ämne, och inget material kan kopieras):

Lärarmaterial 25 kr per ämne och lärare

Elevmaterial 19 kr per ämne och lärare

Extra CD till elevmaterial 25 kr styck

USB (alternativ till CD) 25 kr styck.

Det där blir bra med slantar för en kommunal skola där man ska genomföra prov i Engelska, Matematik, Svenska, Biologi/eller/Fysik/eller/Kemi och Geografi/eller/Historia/eller/religionskunskap/eller/samhällskunskap.

Absurt.

Digitala läromedel

Jag är en vän av analogt arbete i klassrummet. Jag jobbar gärna IRL. Samtal, högläsning eller gemensamma skrivuppgifter eller gruppuppgifter.

Men digitala läromedel blir bättre och bättre. Den skola jag jobbar på har köpt in läromedel från Digilär.

Jag ser potentialen. Även om Digilär fortfarande är i sin lida (vissa element saknas och jag har inte koll på all faktagranskning) så finns verkligen bra möjligheter till digitalisering av läromedel.

Jag tror inte detta ersätter IRL-arbetet i skolan, men kommer verkligen kunna ge möjligheter till en ökad interaktion och förmodligen fler sätt att lära sig.